1951, sex år efter slutet på andra världskriget tog FN fram det som idag anses vara mänskliga rättigheter. Från 1967 finns även ett tilläggsprotokoll. Sedan dess har de mänskliga rättigheterna inte ändrats. Meningen med konventionen är att fastställa att människor som inte är säkra i sitt eget land har rätten att söka skydd i andra länder. Konventionen fastlägger även vem en flykting är genom att lägga fram kriterier för vad som gör att en person inte anses vara säker.
En flykting är en person vars rättigheter blir kränkta, fruktar för sitt välbefinnande eller förföljs i sitt eget land. Detta kan bero på politik, ras, religon eller nationalitet. Oavsett om det är regeringen eller någon annan i landet som utgör hotet mot personen anses personen vara en flykting om det inte är säkert för den i landet.
Utöver detta finns det länder som även anser att personer som flyr från ytterligare saker som inte listas i konventionen. Till exempel anser Sverige att personer som riskerar dödsstraff eller tortyr är flyktingar med rätten att söka asyl i Sverige. En person som riskerar dödsstraff får aldrig lov att utvisas från Sverige. EU arbetar med att ta fram gemensamma kriterier för vad som ska anses vara tillräckligt omänsklig behandling för att de som utsätts för det ska kunna söka asyl under samma förutsättningar i alla EU-länder.
FN definierar även rätten att söka asyl som en mänsklig rättighet. För att arbeta mer med det har de ett kommissariat vars specifika uppgift är att arbeta med flyktingar. Förenta Nationernas flyktingkommissariat eller UNHCR arbetar för att de människor som är på flykt ska behandlas på rätt sätt och behålla alla sina rättigheter. Sverige är en av de länder som bidra mest till UNHCR, och stödjer deras arbete och arbetar för att de länder som inte stödjer konventionen ska gå med.